Karin Dahl

Munmålare

När man tittar på Karin Dahls tavlor är det två saker man slås av direkt. Humor och värme. De är målade på ett sätt så att man inte kan avgöra om konstnären är vuxen eller ett barn. Stilen är naivistisk och driven och man blir nyfiken. Vem är det som har målat och varifrån kommer all glädje i bilderna?

Vi går tillbaks i tiden till den 9 mars 1982. Platsen är BB i Skövde och Elisabeth och Henrik ska precis få sitt andra barn. Det är dags för Karin att komma till världen.

När Karin föds är hon en rosig baby. Hon är välväxt och glad och utvecklas som barn i allmänhet. Hon lär sig snabbt att gå och tala och snart springer hon runt med de andra barnen i Gustav Adolf där familjen bor. Framtiden ser ljus ut. – Men så kommer midsommardagen 1985.

Familjen ska på utflykt. Pappa och storebror åker först i en bil. Efter kommer Elisabet med sin mamma, syster och lilla Karin som hunnit bli tre år nu. Plötsligt får bilarna möte. Pappa Henrik lyckas väja men Elisabet som kommer precis bakom hinner inte undan och på bråkdelen av en sekund är hela livet förändrat. Karins mormor omkommer, hennes moster likaså. Mamma får allvarliga skador och Karin blir helt förlamad från huvudet och ned. Till synes förlorar hon allt. I fortsättningen kan hon inte ens andas utan hjälpmedel och hon får spendera de närmaste två och ett halvt åren på sjukhus. Men en sak har hon inte gått miste om – sitt goda humör!

Med det och ett unikt tålamod har Karin idag vuxit upp till en stark och stolt ung kvinna. När man talar med henne ler hon ofta och man förstår att hon är harmonisk. ”Ja visst är jag det” säger Karin. ”Jag trivs med livet och så har jag haft turen att ha ett verkligt intresse – min konst. Utan den vet jag inte hur livet hade varit idag”. Och Karin har all anledning att vara nöjd med sitt skapande. Hon har redan haft flera egna utställningar och 1992 blev Karin, endast 10 år gammal, antagen som stipendiat i Mun- och Fotmålande Konstnärers Förening.