Sune Fick

Munmålare

När Sune föddes 1935 vägde han bara 1,4 kg och det var nog ingen som då kunde förstå hur mycket krut som fanns i den krabaten. Det skulle i så fall vara hans kloka mor som snabbt sett till att Sune fick en bra start här i världen och som på egen hand konstruerade en kuvös till sin nyfödde son.

Men livet skulle inte bli lätt för Sune och redan under sitt första levnadsår blev han förlamad av en CP-skada. Detta skulle dock inte få stå i vägen för pojken som var uppfinningsrik. Snart kom han på att det gick riktigt bra att göra saker med hjälp av munnen och redan vid fyra års ålder började han rita med en penna mellan tänderna.

Sune var en av Mun- och Fotmålande Konstnärers Förenings allra första medlemmar. Medlem blev han redan 1956 när föreningen uppmärksammade hans svåra situation och stora begåvning

Att vara totalförlamad spastiker ställer naturligtvis alldeles speciella krav på en konstnär. Men med MFK:s stöd fick Sune möjlighet att gå som lärling och efter många års hårda studier hos olika konstnärer fann Sune sin egen konstnärlighet, stil och teknik.

Munmålartekniken sliter hårt på nacken, dessutom tvingades Sune arbeta på fastande mage. ”Ja tyvärr. Om jag har ätit innan jag sätter igång och arbetar tilltar spasmerna och det är naturligtvis ett stort problem.” berättade Sune och tillade att hans liv bestod av mycket mer än konsten. ”Den största glädjen i mitt liv är min fru Margareta och mina tre barn. Sen så älskar jag att resa och att hjälpa andra handikappade att finna mening i sina liv”.

Men det är bara en bråkdel av allt det Sune hann ägna sig åt under sitt innehållsrika liv. Dessutom konstruerade han hjälpmedel för rörelsehindrade, berättade i skolorna om hur det är att vara funktionshandikappad och undervisade med stor energi själv unga handikappade i oljemålning. Sune var den lille mannen med det verkligt stora hjärtat!

Av de fyra svenskar som var bland föreningens ursprungliga medlemmar var det Sune som kom att verka längst. Efter fyra decennier gick han helt oväntat bort under föreningens fyrtionde årsmöte i Wien, våren 1997.